GÄSTKRÖNIKÖR. Tove Torbiörnsson

© Altofilm AB all rights reserved

32

FILM & TV #1. 2010

Jag är nybliven mamma och sitter på en restaurang i NY. Det är i början av nittiotalet. Vi äter lunch med en fin äldre herre som heter Herskovits i efternamn, precis som min sambo och barnens pappa. Mannens dotter har haft kontakt med oss för att söka klarhet i om vi är släkt. Men det verkar inte så. Släkterna kommer från två bergsbyar i Transylvanien. Mannen berättar om vad som hände med hans familj under andra världskriget, under deportationen innan och efter han kom till Auschwitz, han säger inte så mycket men det räcker. Jag faller sönder. Går in på toaletten och skakar. Mannen är alldeles lugn och ler sorgset mot mig när han ser att jag inte klarar av berättelsen. Hans blick säger att han ser vad som händer inom mig men han själv är bortom detta. Jag kan inte sluta, tårarna rasar och jag försöker hålla ihop men det går inte. Sprickan blir för stor. Känner generationers sorg och tänker på att även mina barn och min man skulle ha suttit på det tåget på väg mot fasans outhärdliga mörker. Fel namn, fel härkomst. Människor idag som lever på fel plats och under andra helvetesförhållanden bränner lika hårt i mig. Vad är en människa värd, vad är en människa?


Nu ser jag på SVT en serie om andra världskriget och det är otroliga bilder som visar sig för mina ögon. Jag har svårt för speakern, den känns som den vill mani-pulera mig. Jag testar ibland och stänger av ljudet. Bilderna är sanslösa. Dessutom i färg, andra världskriget i färg! Verkliga människors liv och kamp utspelar sig framför mina ögon. Bilderna tränger in och jag kan nästan inte andas. Mina barn kan en dag också få ta del utav detta. De kommer förstå på djupet.


Film är ingen liten apart konstform, det är fullt av avsikter, val och skildringar av vår tid. Film påverkar själva livet. Bilderna finns överallt hela tiden. De filmer och val vi gör nu påverkar kommande generationer. Visionen av en framtida filmkultur innebär så mycket mer än pengar. Det måste tas på mycket större allvar. Det är av stor samhälleligt vikt vad som skildras på film, likaså analysen, olika perspektiv och tolkningar. Filmbegreppen borde definieras och vidgas och spela roll i vår bildning, i skolan, på sjukhusen och i riksdagen. Diskussionen om vad samhället väljer att minnas och vad den vill glömma borde belysas. Bilderna som tränger in i oss berättar något mycket värdefullt om oss och våra villkor som människor. Men det handlar också om att lämna individnivå och se strukturerna i vår tid. Vem får vara med och vem lämnas utanför. Film borde vara ett grundämne i skolan.


Kära politiker tänker jag ofta, vad är det som är så svårt. Vad är det ni inte förstår? För vi diskussionen på fel sätt inom filmbranschen eller inom hela kultur-området? När vi inte når vi fram, var finns viljan att ta ansvar för hela området? Ni kan bättre. Vi kan bättre. Det är en demokratifråga. Det handlar om makt, verklighet och avgränsningar. Vi spenderar fem till tio år av våra liv framför teven. Det är en hisnande tanke att vi kanske spenderar en sjättedel av våra liv framför en bildburk. Bara detta är en anledning till att ge bilderna större betydelse.


Att göra riktigt bra film är svårt. Varje film är ett risktagande. Film är inte alltid direktverkande utan leder till förändring som kanske inte alltid är mätbar i realpolitik men som kan häfta sig fast i en tittares medvetande och öppna upp ett seende.


Det kräver mycket av filmaren också ifråga om etisk hållning. Det är en unik och stark kulturform som bygger på okända möten, på motsatser, på vilja och en längtan att förstå samhället och de strukturer och system vi lever i.

Film är inte så mycket en genre utan mer en metod– eller mer noggrant uttryckt olika metoder, där de viktigaste

verktygen är relaterade till ljus, tid och rörelse. Väldigt ofta betyder det lång tid och mycket rörelse. Det tar lång tid att komma nära en människa eller en berättelse, att få ta del av människors liv, bli del av en process och att sedan stanna länge nog för att se konsekvenserna av denna tid och historia.


Vad och vem skildras? Vem skildras inte? Sitter i samtal med olika människor som korsar min väg på SFI. Vi byter böcker, tankar och talar om våra egna och andras tillkortakommanden och de filter som vi alla har, medvetet eller inte. Vad döljer sig i våra värderingar, vad handlar våra rädslor om? Varför blir vissa rum betraktade som världen och vissa inte? För vilka berättelser skapar vi plats? Ju mer man tänker och analyserar sig själv och sina avsikter och begränsningar ju mer komplicerat blir det. Det finns inget stopp. Vad är en bild och vad är verklighet? Vad händer när en bild blir rörlig? Hur konserverande är de rådan-de distributionsformerna för berättandet? Hur ska vi närma oss historieskrivningens svårigheter med trovärdighet? Allt är komplext. Jag byter fokus, ändrar mening, analyserar mitt val. Ur vilken vinkel ska jag börja se? Törsten att förstå det som är begripligt/ obegripligt är stor och går inte att släcka.


Filmarna rotar i tiden och kan göra mycket mer för att undersöka klass, kön, etnicitet, sexualitet och dessutom på allvar öppna de låsta dörrarna för människor med funk-tionshinder. Vår bransch är väldigt homo-gen och det är obegripligt eller läskigt begripligt i dagens normalitetshysteri som dessvärre bara tillåter ganska begränsande synsätt och som motstrider vår önskan och uttalade vilja att vidga våra perspektiv. Utgångspunkten måste vara att vi är alla onormala.


Varför är de i England så mycket bättre på att skildra klass, frågar Charlotta Denward vid ett sådant samtal. På grund av frågan föds en energi som leder till ett beslut om en heldag kring dessa frågor under hösten. Vi vill undersöka värdet av våra skildrin-gar. Vem har rätten att se, skapa och skildras i vår tid? Det ska bli en djup-lodande och spännande dag för filmarbet-are som ett startskott för en mängd samtal framöver. Arbetet börjar nu med att ta fram statistik, intervjua och analysera så att vi har en grund

att bygga ifrån. Detta är Filminstitutets uppgift och det borde ingå så mycket mer. Långt ifrån politikers påverkan men med ett uppdrag att ta ansvar för diskursen kring filmbilderna och dess konsekvenser.

Ge ekonomi och mandat till ett själv-ständigt, starkt Filminstitut som kan skapa verktyg för att förstå vår tid, bakåt framåt och i vårt nu. Det kan göra en stor skillnad för framtida generationer och för vår personliga blick. Varje beslut vi gör nu om filmområdet är så oerhört avgörande. Vilka är vi? Vilka vill vi vara?


Film kan spränga våra förutfattade meningar i bitar. Som filmare, politiker och medborgare.

WORDS